Försöker......

Jag försöker vara stark men de går knappt längre.. De kommer tillbaka och jag vet inte varför.. Önskar att de kunnde komma en bra känsla för mig någon gång.. men de händer aldrig.. Tänker bara på gamma minnen och på hur saker skulle varit om jag hade valt en helt annan sak än de jag en gång valde.. Försöker verkligen le och va glad, men dom senaste dagarna har de inte gått, vill bara ligga i sängen, stänga av min mobil och sova.. Skulle kunna sova bort en helv vecka om jag inte hade haft min hund.. De är han som gör så att jag kommer ut.. Tack för de..

Ibland så förstår jag mig inte på mig själv.. Varför är jag som jag är. ?! De stör bara människor, de stör min mamma, de stör mig.. Jag vill bara gråta men jag kan inte, känns som att jag inte har en anleding att göra de heller men ändå så har jag massor av anledningar varför..? aah de är ingen som vet riktigt förutom mig själv..

Jag är inte den som visar mina riktiga kännslor. Har aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra de heller. De är sån jag är, föddes sån och kommer dö sån.. Folk får ta mig som jag är, och om de inte duger kan dom lämna mig..

En gång fanns du här hos oss, men inte längre..
Mina blickar är vända upp mot himelen..
För mig är du en ängel..
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0