Someone please call 911
Jag mår konstigt, jag är helt seg.. känns som jag inte orkar något. Orkar inte ens käka mat. vill bara bort, långt bort, från alla ansvar och stress.. Mamma har lagat mat till mig men jag kan inte äta.. hon gjorde kyckling, potatis, sås och lite grönsaker. Men jag kan inte äta. Käka lite av kyckligen och en halv potatis och lite grönsaker. Känns som att jag vill börja gråta men jag vet inte riktigt varför. de ända jag vet är att jag mår riktigt riktigt dåligt. vet snart inte vad jag ska göra... Sitter och lyssnar på en fin låt, iaf vad jag tycker. men men de är kankse inte så spännande. nu ska jag försöka börja skriva mitt CV kul, jag vill bara bort..!
But when I look into your eyes
Youre worth that sacrafice
If this is the kind of love that my mom used to warn me about
Man, Im in trouble
Im in real big trouble
If this is the kind of love that the old folks used to warn me about
Man, Im in trouble
Im in real big trouble
I need yall to do me a favor
Someone please call 911
Tell them I just been shot down
And the bullets in my heart
And its piercing through my soul
Feel my body gettin cold
Youre worth that sacrafice
If this is the kind of love that my mom used to warn me about
Man, Im in trouble
Im in real big trouble
If this is the kind of love that the old folks used to warn me about
Man, Im in trouble
Im in real big trouble
I need yall to do me a favor
Someone please call 911
Tell them I just been shot down
And the bullets in my heart
And its piercing through my soul
Feel my body gettin cold
minns tillbaks på hur det va
de var ett tag sen jag skrev. Men har gjort annat än suttit vid datorn o slöat.. De känns konstigt att de är Augusti och att de flesta börjar skolan nu snart.. Dom på min förra skola börjar på tisdag.. Hmm. de känns konstigt att man inte ska dit.. Att man inte tänker "ååh skola på tisdag, orkar inte" ne för nu sitter man "ååh, måste ringa soc" eller " åååh, fan måste till af" hahah vet inte riktigt vilket som är de som gör mig gladare.. Bilr lika deppad när jag tänker på båda.. Får panik när jag tänker på att jag måste hitta ett jobb, vet att jag kommer få ett jobb som jag inte trivs med och då kommer jag gå under, men de är sånt dom på af och soc inte förstår, knappt så att ens föräldrar kan förstå de. Dom blir väll bara arga eller sura om man skulle dra upp de. Att man skulle gå under.. För man måste ju ha ett Jobb för att kunna få leva et liv.. Och just när jag tänker så saknar jag skolan men sen börjar jag tänka alla saker man gör där som gör en depp.. Inget med livet är lätt, de blir bara värre och värre.. Men de är väll så de ska vara, förstår nästan varför vuxna är som dom är nu..
Minns tillbaks på hur det en gång var
innan livet blev allvar med stress å krav..
innan livet blev allvar med stress å krav..